klicka för större bild
Man skulle kanske tro att det tar tid att uppleva den eviga freden. Evigheten är lång, tänker man. Men detta med tid är något konstigt. Jag har hört otalliga historier om människor som höll på att dö och upplevde hela livet sitt i revy under en bråkdels sekund, och idrottsmän som kommer i "the zone" där de har god tid på sig även om de måste reagera snabbt. Min son spelade bandy innan, och berättade att han under matcher av och till hade ögonblick där han såg bollen gick i nätet innan han gjorde mål. Jag själv har haft upplevelser där jag såg personer som kom - innan de kom (varsel). Alla vet att när man har kul så känns det som tiden går snabbare, och när man har tråkigt går den sakta. Så vi kan väl vara eniga om att tiden är något mycket relativt.
Och kanske evigheten inte är oceaner av tid?
Jag vet att många längtar efter den den eviga freden. Många tror att man först kan uppleva den när man dör, men man har faktiskt tillgång till den i denna sekund. Den känns som ett "space" eller en slags "time-out" där det inte finns några tankar, bara ren upplevelse och allt känns OK. (Man kan känna sig lite väl salig eller yr om man inte är van). Och ofta är det lättare att få den här upplevelsen i naturen.
Det här har kallats Enlightenment, en beskrivning kan aldrig förmedla Sanningen om det, det måste upplevas, men det är ett mycket tillfredsställande och härligt tillstånd. Mer om frekvenser kan du läsa i den här spännande artikeln. Sättet att komma dit är att höja sin frekvens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar