Klicka för större bild
Den deprimerade pessimisten ser världen genom en lins av låga vibrationer, den glada optimisten ser världen filtrerat genom höga vibrationer.
Om man vibrerar i de lägre regionerna av frekvenser är livet en mycket dålig erfarenhet. Det är för att alla upplevelser blir filtrerat igenom de tunga vibrationer man har i sin kropp och runt sitt hjärta.
Det funkar på samma sätt som att ett par blå glasögon(briller) gör att allt man kollar på ser blått ut. Betyder det att allt runt en är blått? Nej, det gör det ju inte, men om man inte kan få till att ta av sig glasögonen (man kanske inte är medveten om att man har de på) då tror man att hela världen är blå. Och det är inte så märkligt om det är ens faktiska upplevelse.
Så var kommer de här vibrationerna från som man filtrerar och upplever världen igenom? Något är ärvt, något har man plockat upp från omgivningen när man växte upp och något har man samlat på sig genom livet genom alla de känslor som satt sig i kroppen och vad för trossystem man har skapat sig utifrån allt som har hänt.
Min erfarenhet genom att ha jobbat med människor i många år, är att: Vad för människor man har runt sig när man är helt liten är helt avgörande för hur livet blir när man är vuxen. (självklart är det också viktigt vad för frekvens det är på de människor man har runt sig i vuxen ålder.) Men även om barndomen varit helt eländig är det faktiskt möjligt att reparera genom att lösa upp de negativa känslor som satt sig i kroppen och runt hjärtat, och omprogrammera sitt trossystem till ett som är mer positivt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar