I går fångade min katt en lite blåmes. Jag räddade den för jag tycker inte om när katterna leker med och pinar sitt byte. Fågeln var nog i chock, den flaxade omkring i panik när jag satte den i en stor genomsiktig hink, och den blödde lite från ena vingen. Men efter ett par timmar roade han sig ner och satt nöjd och åt fågelfrö från en pytteliten glasskål. Lill-Pip såg helt frisk och glad ut även om vingen hängde. Jag ville släppa ut den så snart den kunde flyga.
Men på kvällen förvärrades tillståndet, han låg på sidan. Jag tog upp honom i händerna och marinerade honom i kärlek - och så var han död.
Men egentlig så var han inte död, jag såg plötsligt en scen framför min inre syn där han flög glad och ivrig ut i en mycket vacker trädgård där körsbärsträden stod i full blom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar